Historik - Hur startade verksamheten?

Historien om Maj-Lis Johansson och hur hennes starka känsla för utsatta medmänniskor så småningom fick henne att grunda en stiftelse är en lång och spännande berättelse. Egentligen börjar den redan 1964 med ett arbete i Algeriet under vilken hon träffar sin man, Eskil.

Läs hennes egen berättelse här. 

Historik om verksamheten

Efter många resor runt om i världen och starka upplevelser av alla världsreligioner, börjar Maj-Lis följa med tiggarna till sina hem i slummen och ser deras verkliga situation. En snabbt växande verksamhet kommer igång.

Från 1975 till in på 2000-talet skapas nätverk och en strid ström av långtradare kommer från Sverige, England och Belgien. Till sin hjälp tränar hon volontärer.

Efter TV-program med Annika Hagström om Maj-Lis vardag, är det allt fler som vill ställa upp och 1988 bildas stiftelsen. Under sjutton år sköts arbetet från det egna hemmet tills det idag växt till en organisation. Läs vidare och följ berättelsen om hur stiftelsen växer fram.

Verksamheten börjar långt innan stiftelsen bildas

Varje dag kommer hungriga. Mellan 1926 och 1974 var Portugal en militärdiktatur. 1975, året efter revolutionen, flyttar familjen till Carcavelos, ett par mil utanför Lissabon. Många gånger varje dag ringer det på och där utanför står någon fattig med en tom plastpåse och ber om mat. Maj-Lis beslutar sig för att följa med människorna hem för att se om de verkligen är så fattiga så de måste gå och tigga för att få något att äta.

Verkligheten är värre än väntat. Folk lever i misär bara några stenkast från vårt hem. Bakom de normala husen har en kåkstad växt upp. Bostäderna är ett hopplock av allt möjligt, utan elektricitet och utan vattenförsörjning. I varje barack bor många människor, var och en med sin historia.

Folk sitter från morgon till kväll halvt bedövade av alkohol och hopplöshet längs husväggarna. Många kan inte ens läsa. Att själv gå omkring i denna misär blev något helt annat än att se människor i nöd på TV.

Arbetet börjar växa med frivilliginsatser

Maj-Lis mamma, Ingeborg Olsson från Årjäng, kommer på besök. Hon ser alla de hungriga tiggarna som står vid grinden varje dag. Ingeborg säger ”Vi måste göra något för människorna här”. Som småbarnsmamma med en sexåring och två ettåringar i ett främmande land, vill Maj-Lis ändå göra något för att lindra nöden. Men hur ska det gå till, mer än att ge av det lilla man själv har – som barnens extra jackor, mat från kylskåpet.

Mormor Ingeborg reser hem till Värmland och ber sygrupper i sin församling och Röda Korset att sända kläder till Portugal. Inom kort börjar tiokilospaket anlända på posten. I paketen fanns kläder, hemsydda och stickade barnkläder, hygienartiklar, glasögon och mycket annat. I stort sett hela Årjängs kommun involverades!

Varje paket måste dock lösas ut för en summa pengar. Efter en tid ligger även en slant i paketet, till postlösen. (Se ”Om oss” – stiftelsens framväxt.)

Ingen internationell hjälp

Behoven är oändliga hos alla som kommer från de forna kolonierna till ”sitt eget” land. Men de är inte välkomna. Före detta kolonibefolkningen som har t.ex. Angola / Portugal i sitt pass godkänns inte i FN som flykting. Istället anses de vara ”migrantpopulation” och får därmed ingen internationell hjälp. Trots mycket letande kan Maj-Lis inte finna någon organisation som stöttar ett arbete i Europa för bistånden är inriktade på U-länderna.

Ett personligt kontaktnät växer fram

I början skriver Maj-Lis personliga brev till alla som skickar en låda och berättar om behoven.  När folk börjar förstå att deras insatser gör nytta och får veta att hjälpen verkligen kommer fram samlar man in från alla möjliga håll i Sverige och packar i containrar som kommer med långtradare, ända fram till Maj-Lis hus.

Detta är innan EU, så det krävs många stämplar och mycket administration för införsel av varorna. Men vetskapen om att det varje morgon kommer att stå folk i kö utanför grinden för att få träffa ”Madame” som de vet kan hjälpa, gör att hon aldrig ger upp.

Ett personligt kontaktnät växer fram och det kommer inte bara hjälp från Sverige, utan också från England , Belgien, Frankrike  och Tyskland. Det är kläder, hygienartiklar, möbler, sjukhusmaterial, brandbilar, skolbänkar och symaskiner – listan kan göras lång! Maj-Lis finns på plats och förmedlar hjälpen dit den bäst behövs. Till sin hjälp har hon en rad volontärer.

20 november 1988 bildas Maj-Lis Filantropiska Stiftelse.

Efter ett reportage 1987 om Maj-Lis vardag, i ett populärt TV-program på 80-talet, ”Alltid på en söndag” med Annika Hagström och filmare Bengt Jägerskog, är det fler och fler som vill vara med och göra något. Det är i den vevan stiftelsen bildas. Från början heter organisationen Stiftelsen Maj-Lis Filantropiska Verksamhet i Portugal.

Under 17 år bedriver Maj-Lis arbetet från sitt eget hem. Arbetet fortsätter att växa och 1993 flyttas verksamheten in i en större lokal i närheten av brandstationen. Till lagret kommer sedan långtradarna och lastar av och där tränas grupper från de lokala kyrkorna att ta hand om utdelningarna. Det som börjat som en enkel gest från en medmänniska, till en annan i nöd, har gradvis växt till en organisation.

Tiderna förändras också för Portugal

Portugal förändras från att ha varit det fattigaste landet i Västeuropa, till att bli en fullvärdig medlem av EU. Portugal har redan varit värdland tre gånger för hela Unionen och EU:s president är portugisen José Manuel Barroso. 

Idag 2011, är Portugal åter ett land i kris och ingen vet om de alls kommer att kunna finnas kvar på EU-kartan och i så fall hur länge. Portugal behöver allas vår hjälp idag, inte minst alla barn och vuxna, som inte lärt sig läsa. Det rör sig om ca en miljon som varken kan läsa eller skriva.

Om man satte barn och vuxna i skola skulle den extrema fattigdomen minska. Av erfarenhet vet vi att flera av dem vi hjälpt att komma till skola, idag har jobb och kan klara sig trots rådande krissituation.

Därför är alfabetiseringsprogram för Portugal något som ligger stiftelsen varmt om hjärtat.

Personligt om Maj-Lis Johansson

Resan börjar i Algeriet år 1964

Året är 1964, Maj-Lis är 25 år och befinner sig i Algeriet för Lutherska Världsförbundet. Där nere i Saharas öken möter hon av en händelse Eskil. De gifter sig i Japan när Maj-Lis kontrakt är slut och åker sedan från land till land och hjälper missionärer att använda media; radio och TV.

Så kommer ett stort antal radiostationer att börja sända kristna program, där de flesta idag står under svensk pingstmission och Ibra Medias (IBRA:s) ledning (http://www.ibra.se/).

Algeriet till Japan och Sverige

Över hundra länder på fem år

Efter fem års resande, flera varv runt jorden, till ett hundratal länder föds det första barnet, Mikael, 1969. Samtidigt har Eskil fått klart för testsändningar från megaradiostationen i Portugal, Radio Trans Europa. Det blir i Lissabon familjen nu för första gången bosätter sig.

Dagarna är fulltecknade med att få till radioprogram på olika språk, både för Europa och för länderna bakom den så kallade Järnridån. 1974 får portugiserna lämna ifrån sig sina kolonier i Angola, Moçambique och Guinea- Bissau. Människor flyr också från de tidigare befriade kolonierna Cap Verde och Timor och Portugal förvandlas till en flyktingmottagning. Samma år föds tvillingarna Daniel och Samuel.

Maj-Lis Drivkraft

”När hungriga människor började komma från misären på andra sidan gatan, till vår egen grind, kände jag verklig nöd för dessa människor och deras situation. De skulle aldrig leta upp en kristen radiokanal för att få höra om ’Ett Hopp i Mörkret’. Enda sättet skulle vara att gå till dem där på andra sidan gatan och berätta för dem.”

Om grundaren Maj-Lis Johansson 

Min övertygelse driver mig

Man kan säga att jag drivs av en övertygelse, en omvändelse, som färgar absolut allt i livet och som med mina personliga erfarenheter, genom åren växt sig allt starkare. Redan som nittonåring, med en personlig omvändelse, ville jag dela med mig till alla. Jag ville se andra lika glada som jag själv hade blivit.

Under studietiden såg jag människor dö helt plötsligt – en artär som brast, en överdos som blev den sista, ett hjärta som stannade, en kamrat som drunknade, en som tog sitt liv i badkaret… Dessa händelser blev för mig upplevelser som satt spår för resten av livet och påverkade mina val av väg och bidrog till slut till bildandet av stiftelsen.

Vad blev egentligen det viktigaste

Under åren Eskil och jag reste världen över upplevde vi både politiska omvälvningar, krigstillstånd och revolutioner och kände ibland på hur det kunde kännas när man inte vet om man ens får se morgondagen. Jag fixade till en liten ”första-hjälpen-väska” som jag ställde vid ytterdörren, med personliga dokument, foton på närmaste familjen, pengar i olika valutor och en minibibel. Jag hade lärt mig att på ett ögonblick kunde livet förändras drastiskt.

Egentligen var jag aldrig riktigt rädd, för jag visste att ingen någonsin skulle kunna röra min själ. Jag visste att då jag sagt mitt ja till att leva med Gud som nummer ett i mitt liv, skulle Han ta hand om oss, vad som än hände.

Biografi om Maj-Lis Johansson / Stiftelsens Framväxt

1939 Föds på Frösön, i Sverige
1956 Tar real-examen
1958 VLL skola för sömnad och tillskärning. Studier vid Folktandvården
1963 Utexaminerad sjuksköterska
1964 Utexaminerad barnmorska. Stipendium för studier i England
1964-1965 Öppnar klinik i Algeriet med Lutherska Världsförbundet
1974 Revolution och en ström av folk från kolonierna till Portugal
1975 Börjar hjälpa flyktingarna från Angola och Moçambique
1979 Den humanitära hjälpen växer fram
1981 Starthjälp till International Christian Aid, flyktingorg. för Östmission (nu nedlagd)
1982-83 Ger starthjälp till Desafio Jovem, rehab-center för narkomaner
1984 Lastbilar börjar komma från Siloam Mission England, med kläder, rullstolar…
         Vald till Årets Kvinna, av veckotidningen Nova Gente
1987 Dokumentär om Maj-Lis i Svensk TV
1988 Stiftelsen Maj-Lis Filantropiska bildas. Arbetet flyttas från hemmet till större lokaler
1989 Nätverk av medhjälpare tränas 
1990 Ger starthjälp till Blå Korsets, vid deras första hem för alkoholister i Portugal
1991 Hjälper Remar med narkoman-rehab. Skaffar brandbil. Cymbal Film gör en film
1992 Utmärkelse för samhällstjänst; ”Socio Benemerito Honorario” av Brandvärnet
         Brandstationen erbjuds som rådgivningscentral. Cymbal Film gör en film till
1993 Skaffar två brandbilar till brandkåren
1994 Stiftelsens första broschyr trycks. Startar äldreboende i Caldas da Rainha+ pastor Anca
         Besöker Moçambique och organiserar hjälp till Moçambique och Angola
1995 Ökning av studiebesök av socialarbetare, missionärer, organisationer
1996 Samarbete med matbank Besöker de viktigare givargrupperna i Sverige för information
1997 Långtradare med nödhjälp, matutdelningar, elever tränas
1999 Oldsberg gör film om Europa, med Maj-Lis som ”Portugals ängel”, för TV1
2000 Långtidselever, mat- och klädutdelningar fortsätter
2002 Ström av studiebesök bl.a. från vårdcentralen i Sverige
2004 - 2007 Stora förändringar i Portugal pga. EU, slummen ska bort osv
2008 Intesivt år då fattiga förflyttas till olika sociala bostäder
2009  Sommarläger och utdelningar
2010 Långtradare med förnödenheter fortsätter att komma
2011 Förbereder webbsidan: www.maj-lis.org   Arbetar vidare med MFS:s priorienteringar